Tydligen så är man det för det är en sak som skrämmer mig så ofantligt; en sorts labil varelse som skiftar färg likt kameleonter; en varelse som rubbar på sina grunder och principer så länge det gynnar en - en varelse som kallas människan. Ja, människan skrämmer mig. Både ur det stora perspektivet och det mindre där hon är nästan pinsamt ignorant och egocentrisk. Saknar eldsjälar som inte är så motsägelsefulla var och varannan gång. (Läs mer…)