Stilla Natt

Ibland kan tjejer vara helt underbara med varandra, visa en snällhet bortom gränser och önska varandra all godhet som existerar; hjälper varandra så mycket man kan och uppmuntrar och peppar för att lyckas i fält som anses vara viktiga.

Men ibland kan det blir raka motsatsen.

Systrar som direkt eller indirekt lägger krokben på varandra genom pikar, kommentarer, attitydförändring eller t o m frånvaro av kärlek och respekt. Varför är vi så taskiga mot oss själva? Som om världen med dess invånare inte har nog åsikter och tankar  om oss så ska vi själva hindra varandra för att nå oanade höjder. Varför blir systrar besvikna när det går bra för en syster ifall hon lyckats i ett religiös fält, med en tenta, giftemål, inre jihad eller något annat betydelsefullt i den stunden? Har det att göra med stolthet? Eller avund? Eller osäkerhet? Vet icke, men faktumet kvarstår.

Det är må låta en aning melankoliskt och det är rätt så dystert att skriva om detta; notera dock att det inte handlar om att tynga ner de redan tyngda systrarna utan snarare om att belysa detta fenomen för att hjälpa varandra uppåt.  Gläds med din syster och hon gläds med dig. Skratta med din syster och hon skrattar med dig. Stöd din syster och hon stöder dig. Låt oss inte bli för egocentriska och målinriktade att vi i våran kamp armbågar vår kära syster som står vid sidan om.

Anledningen bakom dagens inlägg: har sett för många systrar som bryter sina relationer eller åtminstone försvagar sin vänskapslänk för petitesser som inte ens är värda att nämna, åtminstone inte sett ur ett större perspektiv.

Blev för ett par månader sedan introducerad till Tomek Baginski genom Svarten. Har haft inlägget i utkast ett tag, så det är lika bra att publicera den…

Av någon skum anledning så har jag fastnat för denna video. Dess figurer, färger, omgivning, ansiktsdrag och sekvenser är bisarra och betagande på samma gång. Säregen fascination!

Efter en kort period i annan tidsrymd (känns det som) så är Stilla Natt tillbaka för en gedigen uppdatering - bättre sent än aldrig heter det ju.

Har missat nyhetsflödet kring tysk-muslimskan Marwa al-Sherbinis öde där hon mördades i Dresden under rättegången. Undrar hur reaktionerna var i den svenska median och bloggsfären…Någon som har lust att ge en bra sammanfattning?

Som läsning på flyget så var Expressen (konstigt nog) tillgänglig för resenärerna på Arlanda och när jag satt och bläddrade mellan sidorna så kändes som om tidningen var tryck 2 dagar efter avresan från Sverige - dvs. 5 veckor sedan…det rapporterades bl.a. om det “stora” Twitter fenomenet i Iran och hur man lyckades producera så många meddelanden på så kort tid under eftervals-andan. Funderar ifall man inte skulle länka över detta inlägg till insändaren som var så stolt/förtjust över faktumet….

Lovat Spokenmind (indirekt) att lägga upp ett recept på en sommartårta - nästa inlägg om Gud vill :)

Satt med en vännina häromdagen och diskuterade Islams nuvarande utbredning och tillstånd i världen; smått och gott från alla fronter. På kvällen satt jag och funderade över muslimernas situation. Är det bara jag som känner att det trots en utbredd negativ inställning gentemot Islam så finns det finns en plattform för muslimer att röra sig på här i Sverige, till deras fördel. Att muslimer inte har det så svårt trots allt? Har personligen aldrig upplevt det vara svårt att leva som en muslim i Sverige, oavsett om man har sjal eller inte. Svenskar är väldigt toleranta och gör inget större ståhej när de ser att man är muslim - t o m arbetsgivaren (undantag finns såklart och förbättring krävs, inget tal om det).

Ja, muslimer har ingen röst i samhället, men problemet ligger hos “oss” (visserligen inget större fan av “vi-och-de” mening då den bara ökar stigmatiseringen men bara ibland). Så fort man hör någon bekant människa prata om Islam så är det alltid kritik som framläggs gentemot Sverige eller så ser man sekulära muslimer som utser sig själv till alla muslimers språkrör. Inte undra på att icke-muslimer tror att ett “vanligt Svensson-liv” genomsyrat av den islamiska kärleksfulla andan, inte går att förena. Fortfarande läser jag kommentarer i tidningar där man hävdar att beslöjade kvinnor blir påtvingade slöjan. Fortfarande! Eller att hedersmord är något som är förankrat i religionen…tragiskt.

Visserligen kan man hävda att det ligger i personens okunskap som inte vet bättre och i ren desperation kläcker ur sig en sådan ogrundad kommentar, men samtidigt tror jag att det större ansvaret ligger hos oss svenska muslimer att prata, diskutera och göra sin röst hörd för att på olika sätt bli mer delaktiga i samhället för att kunna reda ut missförstånden. Tycker att muslimer kan vara så ensidga i sina intressen och visar en total lathet och likgiltighet, men när något väl drabbar de så börjar deras klagosång.

Ändring är kommen så att vi förhoppningsvis slipper behöver uppleva en större grad av islamisk McCarthyism.

En av de mest söta youtube-klipp som skådats ♥

Hittade denna text rätt så nyligen och efter läsning gav den ett smärtsamt leende.

(continue reading…)

Jag ser fram emot kvällen där en föreläsning om Ayatullah Khomeini väntar. Då mina kunskaper om denna man är ytterst begränsade så blir detta förhoppningsvis intressant.

Föreläsningen är live på Paltalk ikväll kl. 22 där det börjar med Koran recitering: Läs mer här

Måste ha varit en riktig dålig dag…

Till minnet av Profetens(S) dotters bortgång så rekommenderas dessa artiklar för en liten inblick på vem denna stora kvinna var: Fatima Zahra(A)

Imam Ali(A) återberättar följande från Profeten(S): ”Allah(SWT) är tillfreds när du är tillfreds med Fatimah Zahra(A), och Han är inte tillfreds när du inte är tillfreds.”

Ibland blir saker och ting inte som man förväntat sig fastän man varit förväntansfull och längtat till en specifik plats med specifika förhållanden och specifika känslor. Det kom ändå något oväntat och steg rakt in, djupt inom en.

En kortvarig resa på 2 dagar visade sig bli en av de längsta resorna man gjort.

“Den längsta resan är resan inåt”.

Passande ord till en passande helg.