Hade ett samtal med Z. igår kring hijaben och frågeställningen var:
Bör man kommentera andras systrars hijab med avsikten att påbjuda det goda eller är det en individuell angelägenhet?
För att utveckla den lite mer - ifall kompis A har en hijab som innefattar enkelhet och ordentlig klädsel medan bästa och käraste kompis B har en mer figursydd och utsmyckad - bör kompis A påminna kompis B om dem punkter kompis B faller på kring hijaben? Och i så fall, hur ska man nämna det?
Personligen, gällande hijab-frågan, så har en slutsats dragits baserad på erfarenheter med egna vänner och systrar, den att jag tillhör gruppen som inte anser att man på ett uppenbart och deklarerande sätt ska komma med fingret. Varför, då vi ändå vet att som muslim har man plikten att manna till det goda och avråda från det onda (amr bel ma’roof wa nahy ’an el-monkar)? Jo, den yttre hijaben, som inrymmer klädsel, smycken, smink, skor etc. är en uppenbar angelägenhet. Det är inte likt baktal, avundsjuka, girighet etc., utan man kan jämföra personer rätt så direkt.
Ifall ex. jag är kompis A och säger på ett respektabelt sätt till kompis B att hennes hijab kan bli bättre (vilket den visserligen alltid kan bli oavsett om jag är A eller B) så har jag sett att kompis B kommer inte ta till sig orden för att sedan springa iväg för att förbättra den. Som en oftast naturlig respons kommer kompis B att antigen 1) sätta sig i försvarsposition på ett mer eller mindre diskret sätt eller 2) låta orden flöda in genom ett öra för att sedan släppa iväg de genom det andra.
Vad fick jag ut av det samtalet? Jo, jag kommer känna mig betydligt “ansvarsfullare” då jag har tagit ansvaret och försökt påbjuda det goda och även ifall metoden inte var effektiv så spelar det ingen roll, för det viktigaste var att jag sa det som skulle sägas, även om det var på ett snällt sätt. Vad hände med kompis B., hon som det egentligen handlade om? Kunde man se en märkbar skillnad? Nej - istället blir hon obekväm alt. undvikande. Lyckad process?
Notera att detta inte faller under konstruktiv kritik som alltid kan och bör nämnas, utan detta relatera till en av Islams pelare och reflekterar i vilken grad min tro befinner sig på. Problemet med min slutsats är att den är lite diffus, för frågan är - vars går gränsen? Hur mycket ska man inte säga?
Ja, har då en hadith i minnet från den älskade Profeten(S) sägandes att man ska tala till en person utifrån dess egen nivå. Så, man hur man ska tala bestämms utifrån situation, samtalsämnen, personlighet, och relation. Går jag in en blogg och kommenterar att X klädsel är fel på den och den punkten - ger det effekt? Eller är det kanske bättre, mer vettigare och sundare att visa en mer passad klädsel och “predika” i så fall med ens personlighet, såsom Imam Jafar Sadiq(A) sade?
