En svensk fotograf vars alster inger så mycket känsla och liv är Sune Jonsson - en genuin västerbottning vars kärlek till den norrländska hembygden genomsyras i varje bild.
Hans bilder, i synnerhet dem han fotade här hemma, får mig att tänka på ett enkelt liv bortom en samtid fylld av hets mot självbekräftelse och ett evigt jagande utan sikte.
Även mycket Moa Martinsson-känsla över bilderna, fastän böckerna utspelar sig betydligt tidigare (kring sekelskiftet).
När hans bilder om Prag 1968 ställdes ut i ett museum i sommar, så tog jag med mig min lillebror dit, och han blev likaså förtjust i bilderna. Väldigt kraftiga och dramatiska bilder, stor kontrast till de idylliska bilderna.
Det finns en bild som etsats sig fast i minnet, och det är en bild som visar ett par unga killar som tar ner gatuskyltar; allt för att förvilla de sovjetiska trupperna. Förhoppningsvis kommer jag kunna hitta den på nätet för att kunna ladda upp den, eftersom den var så laddad och inspirerande.
Ett urval av hans bilder:
“Helmer Jonsson med familj åker efter hästen Frank, Baggård 1960″
Nyåker 1956
Prag augusti 1968