Veckans “Kulturradion” tvingade mig att leta upp en video som nämndes - inte ens radions målande språk fick mig att föreställa det som beskrevs; de som om vanligtvis aldrig misslyckas. Det handlade om nätverket “Improve Everywhere” som presenteras följande på deras hemsida:

Hur kommer konstnärernas roll att se ut i framtiden? Vad ska vi ha den nya tidens hovnarrar, rabulister och skönandar till? Som nyttiga trivseltomtar och entreprenörer?

Några av dessa frågor kan man få besvarade av Charlie Todd, som grundat Improve Everywhere, ett kaxigt nätverk i New York som ställer till rabalder på gator och torg när de gör det offentliga rummet till en väldig teaterscen. Hundratals, ibland tusentals New Yorkare blir frivilligt eller ofrivilligt skådespelare i ett improviserat drama. Och målet är faktiskt att få folk att skratta och le, enligt Charlie Todd.

Sannerligen fick de en att le. Dock är det en absurditet i t o m  “tankeverkligheten”; det är så förståndigt och fängslande att det ter sig vara normalt. Enbart för att 2000 personer gör samma sak, med samma känsla.

Sedan har de projekt som är, hur ska man säga, mer eller mindre speciella. Eller snarare riktigt frånstötande. Så de filtreras bort från denna blogg ;)