Varmt välkommen tillbaka till Polen säger de till mig på flygplatsen, saknar dock redan Sverige med all dess värme och kärlek. Karamellen och veckans ljus är dock (alhamdulillah) en resa till Sverige i helgen, rättare sagt till Malmö för konferensen Andlighet i ett sekulärt samhälle.
Ser verkligen fram emot det, så det ska bli en nyttig helg inshaAllah.
Ett hastigt kort på utsikten från mina föräldrars hem. SobhanAllah…
Såg en (kort) video där en professor i neuroscience som konverterat till Islam förbereder sig inför Hajj. Har sett många videon om konvertiter, och de är lika intressanta varje gång fast denna gång blev det mer intressant då dels neuroscience är ett ämne som jag tycker väldigt mycket om, dels att “titeln” indikerar på hur Islams läror inte har en gräns och dyker in djupt i folks hjärtan oavsett yrke eller etnicitet. Vackert!
Tack Religion Islam för länken.
On the day when my words
were wrath
I was a friend to chains.
On the day when my words
were stones
I was a friend to streams.
On the day when my words
were a rebellion
I was a friend to earthquakes.
On the day when my words
were bitter apples
I was a friend to the optimist.
But when my words became
honey…
flies covered
my lips!
(Mahmoud Darwish - Psalm Three)
Al-Quds dagen är dagen som många redan nämnt och som tål att nämnas igen - en dag som hålls i minne för folket i Palestina, för deras orättvisa, lidande, förtryck, inhumanitet och sorg. Dagen är den sista fredagen av månaden Ramadan och utnämndes av Ayatollah Khomeini(RA). En månad full av andlighet och introspektiva insikter toppad med medmänsklighet och humanistiskt ansvar; en sådan utmärkt dag!
Till dagens ära kommer veckans Paltalk föreläsning att handla om just Al-Quds dagen. Läs mer här.
Idag är dagen då vi ska minnas, ifall vi har glömt. Dagen då vi ska agera, ifall vi har förlamat oss själva. Dagen då vår röst skall kalla, ifall vår tystnad ekar . Dagen då vi ska gråta, ifall vårt hjärta har torkat.
Det känns klyschigt att säga att tiden har gått snabbt under månad Ramadan, men det har det verkligen gjort. När en Polen-resa dessutom kom in i mitten och lekte så förlorade man tyvärr lite av den stora känslan. Känns som om man behöver bra många stunder för att reflektera på vad denna månad egentligen har gett och vilka nya insikter samt förändringar som den bidrog med. Vi befinner oss dock fortfarande under de tio sista dagarna så det gäller att fortsätta uppfostra egot ännu mer för få den ständiga effekten som önskas, inshaAllah.
Kom på att Eid är nästa vecka och är lite kluven på vad som ska köpas till min yngre bror. Vad kan en 13 årig fotbollsgalen kille möjligtvis vilja ha och samtidigt dra nytta av då de har allt känns det som? Han är ju visserligen en bibliofil, så kanske någon bra bok? Sist gav jag honom “Sofies värld”, men då var han bara 10-11 år så det var inte det bästa alternativet :) Har ni några förslag? Kanske introducera Paulo Coelho för honom?
Ett intressant stycke från “Spiritual Discourse” i kapitlet om spirituell frihet:
“The Prophets are sent to preserve the spiritual freedom of humanity. What does that mean? It means preventing human honor, humanity, intelligence and conscience from being subjugated to its own lust, passion and love of profits. If you overcome your passion, you are free. If you conquer your lust and not vice versa, you are free. If you are in a position to gain an illegitimate profit, but your faith and conscience and intelligence forbid you to do so, you have overcome your desire and then you can say that you are really spiritually free (…)
Imam Ali(A) says, ‘He who is not granted a preacher within himself by God, will not be affected by other’s preaching.’ Do not deceive yourself into thinking that you will be influenced by others if you are not influenced by your own conscience. One of our religious injunctions is to judge ourselves and issue a verdict against ourselves when necessary.”
En icke-religiös vän kom en dag plötsligt in till vårt internatrum och deklarade att hon kom på att hon var en slav; hon var inte en fri människa och den känslan tryckte…för många begär som trycket (Förresten, kan tycka att begär är ett rätt så romantiserat begrepp då man kan ha ett choklad begär och låta sig njutas av en bit mörk choklad. Kanske ska ordet bytas mot beroenden?)
Tror att människan inte ger sig själv en ärlig och kanske smärtsam chans att fundera på sådant eftersom man inte ger sig själv tid att få pausa och reflekera och fundera på vem man är och vad man gör och hur man förhåller sig till omgivningen. Så fort det talas om en paus i vardagen så relateras det lätt till värmeljus, växter, bad, spa, yoga, doftljus, och massa “måste-göra-för-att-finna-livsbalans”-aktiviteter för att kunna reflektera. Eller att man som praktiserande muslim har patent på spiritull frihet då man ber och fastar…
Min vän hävdar att min blogg inte är rolig. Jag klandrar inte henne. Den kan vara lite väl tråkig, för allmän, tungsint och opersonlig. Inga bilder och inga inspirationer. Det är klart - jämför man Stilla Natt med Kenza så kommer man inte långt…
Fram till för tjugo år sedan var den psykologiska forskningen huvudsakligen inriktad på mental ohälsa. De senaste åren har den nya, positiva psykologin och hjärnforskningen gett oss allt större kunskap om vad som ger oss välbefinnande. Så har till exempel vår förmåga att förlåta människor, att gå vidare i stället för att älta gamla besvikelser, att uttrycka tacksamhet och göra något för andra visat sig vara de allra viktigaste vägarna till lycka.
Det är alltid lika intressant att låta ögonen falla på alla självhjälpsböcker som täcker livets alla dimensioner i bokhandelen; självkänsla, saknad, kärlek, bantning, död, lycka, mål, ambitioner, relationsproblem, och mer och mer. Undrar ifall man under det konstanta sökanadet efter inre harmoni och ro inte känner sig frustrerad av att inte kunna uppnå livsbalansen? Konstant press på att vara alla till lags, beundransvärd, framgångsrik med måttstockar vars mål är att göra varandra avundsjuka, ängslan och oro över att tappa denna lyckokänsla, depressioner…Hur länge ska man hålla på? Och på vems bekostnad?
Finner man inte mönstret, som uttrycks under namnet “positiv psykologi” i det större Sammanhanget? Ser man kanske förankringen mellan balans och Skaparen? Harmoni och självreflektion?
Så mycket visdom bakom orden, som sammanfattar den ena boken efter den andra…svårare än så är det faktiskt inte.