Medan månaden Ramadans vackra stämma och lysande sken fyller upp huset så känns det som om tiden har en kapplöpning med den. Timmarna bara fortsätter att vandra på sin egen väg, och själv försöker man grabba tag i någon hake för att hålla emot deras vandring.
Som ett avbrott från skolböckernas myller och vardagens rörelse och så vilas det på nostalgins kudde för att sedan lyssna på nyttiga och alltid så behövande ord från Azan.
Med fred,