Stilla Natt

\”Hyllning till Stalin åter i Moskvas metro\”

“Den ryska huvudstadens stolthet är framför allt metron. Ingen stad i världen kan visa upp lika spännande och vackra stationer som tunnelbanesystemet under Moskva.”

Detta stycke väcker minnen och bilder hos mig eftersom nästan så länge som jag kan minnas har mina föräldrar pratat så gott och med så vackra ordalag om Moskvas metro; den tidens målningar och konstverk var likt ett museum hette det. De brukade resa till  Moskva flertal gånger per år under 80-talet och då vi, syskonskaran, aldrig varit på ett besök i Moskva (i vuxenålder) i allmänhet, och i metron i synnerhet så har vi levt på våra föräldrars beskrivningar. Försöker dock undvika att googla fram några bilder, då det kommer ta bort en del av glädjen när vi väl besöker Россия (ser så vackert ut) inshaAllah…

Tillbaka till artikeln - jag undrar ifall inte Ryssland har betonat uttrycket “Tiden läker alla sår” lite väl för mycket? Stalin är Stalin, med alla hans gärningar och beslut; undrar hur motiveringen lyder när man beslutar om ett citat till hans ära?

Medan månaden Ramadans vackra stämma och lysande sken fyller upp huset så känns det som om tiden har en kapplöpning med den. Timmarna bara fortsätter att vandra på sin egen väg, och själv försöker man grabba tag i någon hake för att hålla emot deras vandring.

Som ett avbrott från skolböckernas myller och vardagens rörelse och så vilas det på nostalgins kudde för att sedan lyssna på nyttiga och alltid så behövande ord från Azan.

Med fred,

Oh God,

Increase our Iman.

Grant us Ihsan.

Bestow on us Sabr

Delight us in Dhikr

Bless us with Taqwa

Accept our Tawba

(ett gammalt meddelande från en väninna)

Det finns en blogg som kommer följa månaden Ramadan som jag med värmt känner för. Hon skriver med ord som tilltalar hjärtat och det ska bli ett nöje att få följa den inshaAllah: Regndroppe

Ibland kan tjejer vara helt underbara med varandra, visa en snällhet bortom gränser och önska varandra all godhet som existerar; hjälper varandra så mycket man kan och uppmuntrar och peppar för att lyckas i fält som anses vara viktiga.

Men ibland kan det blir raka motsatsen.

Systrar som direkt eller indirekt lägger krokben på varandra genom pikar, kommentarer, attitydförändring eller t o m frånvaro av kärlek och respekt. Varför är vi så taskiga mot oss själva? Som om världen med dess invånare inte har nog åsikter och tankar  om oss så ska vi själva hindra varandra för att nå oanade höjder. Varför blir systrar besvikna när det går bra för en syster ifall hon lyckats i ett religiös fält, med en tenta, giftemål, inre jihad eller något annat betydelsefullt i den stunden? Har det att göra med stolthet? Eller avund? Eller osäkerhet? Vet icke, men faktumet kvarstår.

Det är må låta en aning melankoliskt och det är rätt så dystert att skriva om detta; notera dock att det inte handlar om att tynga ner de redan tyngda systrarna utan snarare om att belysa detta fenomen för att hjälpa varandra uppåt.  Gläds med din syster och hon gläds med dig. Skratta med din syster och hon skrattar med dig. Stöd din syster och hon stöder dig. Låt oss inte bli för egocentriska och målinriktade att vi i våran kamp armbågar vår kära syster som står vid sidan om.

Anledningen bakom dagens inlägg: har sett för många systrar som bryter sina relationer eller åtminstone försvagar sin vänskapslänk för petitesser som inte ens är värda att nämna, åtminstone inte sett ur ett större perspektiv.

Blev för ett par månader sedan introducerad till Tomek Baginski genom Svarten. Har haft inlägget i utkast ett tag, så det är lika bra att publicera den…

Av någon skum anledning så har jag fastnat för denna video. Dess figurer, färger, omgivning, ansiktsdrag och sekvenser är bisarra och betagande på samma gång. Säregen fascination!

I Beskyddaren, Ljusets Namn

All beröm vare med Allah, med fullständig tacksamhet för alla Hans gåvor,
All beröm vare med Allah, Som har inget motstånd mot Sitt herravälde och inte heller någon utmaning mot Sina befallningar,

All beröm vare med Allah, Som har ingen rådgivare som blandar sig i Hans skapandet av skapelse, och inte heller finns det någonting liknande Honom i Hans storhet,

All beröm vare med Allah Vars budord håller igång skapelsen;
Hans ära är tydlig genom kärlek och godhet Hans tydliga överflödande generositet är obehindrat tillgänglig genom Hans obegränsade skänkande som inte förbrukar Hans resurser, och Han Sväller inte de mångfaldiga fördelar förutom för generositets och Godshets skull. Verklig är Han mäktig, generös,

O Allah, jag ber om något av mycket mitt bland mina väldigt många Behov för vilket jag helt och hållet är beroende av Dig, Och, ända sedan evigheten, kan Du klara Dig utan dem, men för mig är Det en ofantlig ansträngning och för Dig är det väldigt lätt och enkelt.

(Dua Iftitah från Duaa.se)

Efter en kort period i annan tidsrymd (känns det som) så är Stilla Natt tillbaka för en gedigen uppdatering - bättre sent än aldrig heter det ju.

Har missat nyhetsflödet kring tysk-muslimskan Marwa al-Sherbinis öde där hon mördades i Dresden under rättegången. Undrar hur reaktionerna var i den svenska median och bloggsfären…Någon som har lust att ge en bra sammanfattning?

Som läsning på flyget så var Expressen (konstigt nog) tillgänglig för resenärerna på Arlanda och när jag satt och bläddrade mellan sidorna så kändes som om tidningen var tryck 2 dagar efter avresan från Sverige - dvs. 5 veckor sedan…det rapporterades bl.a. om det “stora” Twitter fenomenet i Iran och hur man lyckades producera så många meddelanden på så kort tid under eftervals-andan. Funderar ifall man inte skulle länka över detta inlägg till insändaren som var så stolt/förtjust över faktumet….

Lovat Spokenmind (indirekt) att lägga upp ett recept på en sommartårta - nästa inlägg om Gud vill