Satt med en vännina häromdagen och diskuterade Islams nuvarande utbredning och tillstånd i världen; smått och gott från alla fronter. På kvällen satt jag och funderade över muslimernas situation. Är det bara jag som känner att det trots en utbredd negativ inställning gentemot Islam så finns det finns en plattform för muslimer att röra sig på här i Sverige, till deras fördel. Att muslimer inte har det så svårt trots allt? Har personligen aldrig upplevt det vara svårt att leva som en muslim i Sverige, oavsett om man har sjal eller inte. Svenskar är väldigt toleranta och gör inget större ståhej när de ser att man är muslim - t o m arbetsgivaren (undantag finns såklart och förbättring krävs, inget tal om det).
Ja, muslimer har ingen röst i samhället, men problemet ligger hos “oss” (visserligen inget större fan av “vi-och-de” mening då den bara ökar stigmatiseringen men bara ibland). Så fort man hör någon bekant människa prata om Islam så är det alltid kritik som framläggs gentemot Sverige eller så ser man sekulära muslimer som utser sig själv till alla muslimers språkrör. Inte undra på att icke-muslimer tror att ett “vanligt Svensson-liv” genomsyrat av den islamiska kärleksfulla andan, inte går att förena. Fortfarande läser jag kommentarer i tidningar där man hävdar att beslöjade kvinnor blir påtvingade slöjan. Fortfarande! Eller att hedersmord är något som är förankrat i religionen…tragiskt.
Visserligen kan man hävda att det ligger i personens okunskap som inte vet bättre och i ren desperation kläcker ur sig en sådan ogrundad kommentar, men samtidigt tror jag att det större ansvaret ligger hos oss svenska muslimer att prata, diskutera och göra sin röst hörd för att på olika sätt bli mer delaktiga i samhället för att kunna reda ut missförstånden. Tycker att muslimer kan vara så ensidga i sina intressen och visar en total lathet och likgiltighet, men när något väl drabbar de så börjar deras klagosång.
Ändring är kommen så att vi förhoppningsvis slipper behöver uppleva en större grad av islamisk McCarthyism.