Tydligen så är man det för det är en sak som skrämmer mig så ofantligt; en sorts labil varelse som skiftar färg likt kameleonter; en varelse som rubbar på sina grunder och principer så länge det gynnar en - en varelse som kallas människan. Ja, människan skrämmer mig. Både ur det stora perspektivet och det mindre där hon är nästan pinsamt ignorant och egocentrisk. Saknar eldsjälar som inte är så motsägelsefulla var och varannan gång.

Ur det stora perspektivet: har följt händelserna i Iran genom tidningsartiklar och bloggar så att man får en “professionell” synvinkel tillsammans med en mer “individuell”. Det är många adjektiv som samsas i huvudet angående situationen, men då jag fortfarande försöker lära mig smått hur Iran som land är uppbyggt och hur politiken som bedrivs där egentligen är så är min åsikt i frågan knappast nyttig. Däremot finns det ett adjektiv som har fäst sig vid de flesta intryck, samma ord som nämndes tidigare, närmare bestämt - motsägelsefullhet.

De är få bloggar som jag följer slaviskt och fastän jag har länkat till diverse bloggar här intill så nickar jag inte instämmande till varje inlägg som publiceras; många av de är snarare där för att de ger en alternativ bild av den nuvarande världssynen. Dessutom är det stimulerande att läsa andra ord än att höra sina egna jämt och ständigt. Istället för att läsa den sk “objektiva” median, som man blivit inprogrammerad av, så är jag mer än villig att vidga vyerna och gå ut, hand i hand med förnuftet, på en utflyktsfärd. Så, har “hittat” en lagom nyttig och välbehövd blogg i denna stela och koma-liknande värld där man blundar så fort det blir obehagligt eller stänger av när det inte riktigt passar med ens tidigare uppfattningar/fördomar/antaganden. Förresten, den är ibland inte ens i koma utan den är snarare hjärndöd.

I alla fall, bloggen tillhör Radikal Muslims, då hans ord verkligen är rätt i tiden, oavsett vad man tycker om tillvaron, då det för de flesta inte skulle skada ifall man fick en läsa en annan synvinkel än den som “massorna” blint följer.

Denna betraktelse blev en av dem mest cyniska och negativa som förekommit, men ibland blir det så, sorgligt nog, dock med ett löfte på någorlunda “roligare” inlägg framöver - kanske ett receptinlägg på en god sommartårta? Eller en riktig ljuvlig bild på den Norrländska sommaren? Eller kanske lättskrämdhet kring människan ur ett mindre perspektiv?

Förresten så kom Nicolas Sarkozy och kryddade till tillvaron med sitt uttalande kring burkan. Demokrati hette det väl?

Välkommen till en komisk tragedi.