Vi sitter runt ett bord, med varsin tekopp i handen. 1, 2, 3 - jag räknar att vi är 9 systrar från 5 olika länder. Åldersrangen sträcker sig mellan 22 - 30 år. Vi befinner oss i olika livssituationer med speciella framtidsutsikter. Vi skrattar, diskuterar, skämtar, fokuserar, lägger en fråga, ler, äter och ber tillsammans. Vår gemensamma punkt och tillhörighet? Vi är alla muslimer. Det enda som skiljer oss åt är att vi tillhör olika tankeskolar inom Islam - Shia, Maliki, Hanafi, etc.
Inte vid något tillfälle, under dessa år har någon av oss lagt eller hört en kommentar som klassificerar en av oss som muslim, medan inte den andra. Varken vid tal eller handling, utan det har varit en respektfull och toleransrik gemenskap.
Vad fick mig att tänka på detta? Nyligen fick jag ta del av ett mail från Iif där man tar sig rätten att hävda att Shia inte är muslimer. Vad är argumentet? Jo, att den shiitiska skolan påstår att ärkeängeln Jibrail(A) kom med det gudomliga budskapet till fel person - att det inte det var tänkt att gå till Profeten(S) utan till Imam Ali(A)! En kompis skulle i detta fall komma med det klassiska citatet: “Driver du med mig?”
Om man verkligen vill göra anspråk på att Shia inte är muslimer - samma människor som tror på Guds Enhet, den Heliga Skriften och Budbäraren - så är det dags att komma med någorlunda mer autentiska och korrekta påhopp. Frågesätt den shiitiska tankeskolan, med all ära, men bygg inte upp en grund baserad på idioti, ignorans och ren osannig.
Är det verkligen lönt, i dagens Sverige 2009, skapa osämja och splittring mellan oss muslimer baserat på falska och otrovärdiga anklagelser? Varför ska man fortsätta motarbeta varandra genom mailingslistor och forum? Vill man inte uttala sig i frågan, så kan man åtminstone öppna upp ögonen och låta förnuftet med hjälp av kunskap få vara en del i hela alltet istället för ens inlärda och systematiskt inpräntade åsikter…
Tänkvärt inlägg du framfört syster.
I dagens samhälle känns det som man väljer den enkla vägen med en motståndare och det är smutskastning framför debatt.
Frågan är om man saknar de intellektuella musklerna som krävs för en sådan debatt eller man är rädd för nederlag?
Skulle tippa på “intellektuella muskler” - även om man har kunskapen för att kunna diskutera så saknar man det öppna sinnet att tillåta en möjlig rubbning av ens tankegång. Diskussionen blir istället ett tillfälle att bekräfta sina åsikter och arrogant nog försvara de då man inte vill erkänna ett ev. “nederlag”. Blev en kombination av de båda..
Det brukar inte vara vanligt att sakna de intellektuella musklerna, utan att man låter bli att använda sig av de.
en grupp säger simpelt att sunni är mot Ahl al-Bait, frid över de, men då en kunnig sunni motsäger sig detta känner man att man sakta men säkert måste väcka de intellektuella musklerna.
Samma som gruppen som påstår shia tro på att ärkeängeln Gabriel, frid över honom, skulle ha vandrat till fel person. Ställer sig kunniga shia upp kommer larmen att ljuda vilket väcker derasså kallade intellektuella muskler….dvs, om de har några:)