Archives for the month of: april, 2009

Vi sitter runt ett bord, med varsin tekopp i handen. 1, 2, 3 - jag räknar att vi är 9 systrar från 5 olika länder. Åldersrangen sträcker sig mellan 22 - 30 år. Vi befinner oss i olika livssituationer med speciella framtidsutsikter. Vi skrattar, diskuterar, skämtar, fokuserar, lägger en fråga, ler, äter och ber tillsammans. Vår gemensamma punkt och tillhörighet? Vi är alla muslimer. Det enda som skiljer oss åt är att vi tillhör olika tankeskolar inom Islam - Shia, Maliki, Hanafi, etc.

(Läs mer…)

Vi har en lärare som är en klass för sig. Han filosoferar gärna om ämnet (som ändå är relativt konkret) och lägger in samhälleliga och religiösa kommentarer. Drar kopplingar till könens olikheter och likheter. Känslor och upplevelser. I veckans föreläsning har han skrivit följande text till ämnet “Sensory physiology”:

The external world exerts
influence on our sensory
receptors and we respond to the
induced changes.

All we can say we are aware of,
is the status of a part of our
nervous system.

It seems enough for developing a
reasonable approximation of the
reality, but too little to justify
intolerance for other people’s
way of perceiving the world
around us.

Det är intressant att se hur man tar sig friheten att 1) förkasta andras syn att förhålla sig till världen, 2) är inte ens villig att diskutera det som man är så övertygad om och 3) inbillar sig att vissa människor har specifika åsikter angående olika saker. Intoleransen går i två riktningar.

Veckans uppdrag är att gräva djupare i frågan om Förintelsens utsträckning och lobbyismens verksamhet från vissa intressgrupper i den frågan. Förslag på var man ska börja?

Frihet?

Vilket pris har andra betalat för vår frihet?

Maciej Zaremba har skrivit en värdläs artikel - Svensk? Var god dröj!. Den behandlar problematiken kring dagens svenska integrationspolitiken. Då antalet akademiska invandrare stadigt ökar och där bristen på diverse yrken skriker ut sin frånvaro så hoppas man på att allt ska gå som rullande band. Eller det bör göra det åtminstone. Ändå sitter många hemma i sina soffor och väntar på bättre tider…

Invigningar brukar kräva pompa och ståt. Tal och applåder. Men låt oss nöjas med ett ord - Välkomna.